Har idag lärt mig att jag är kapabel till att tillverka svettänglar. Dör av utmattning bland pilatesbollarna och viftar lite med armarna och voilá, på golvet stoltserar en ängel av svett, med vingar och allt. Använder mig av min kreativa sida även i gymlokalen till omgivningens stora missnöje.

Men jag är nu nyutkommen ur duschen och är som förnyad, är ett vandrande doftmoln av ros, sommaräng och kaprifol. Ska skämmas bort med nattligt sällskap av min hjärtevän såhär mitt i veckan. Igår hade jag nattligt sällskap av fröken Myrvik efter att vi bestämt att det hade blivit alldeles för sent och synnerligen för mörkt ute för att ta cykeln hem. Därför slog hon koj här och därmed har jag prickat in sällskap två nätter på raken. Eftersom jag inte alltför ofta får min hjärtevän här över natten mitt i veckan ska jag ta tillfället i akt och tända ljus i rummet, fluffa kuddar och göra mig fager till tusen.   

Det gynnsamma med regnväder är att man kan strunta i att tvätta håret efter att ha slitit som ett djur på gymmet. Håret må se absurt flottigt ut men jag fastställer att det är bara är blött och skyller alltsammans på regnet. Slet åter som ett djur på gymmet idag och luktade så gräsligt när jag kom hem att jag kravlade mig ur de svettdränkta paltorna och googlade hur man får bort odör från träningskläder.

Har sedan tretiden varit ensam i hushållet och försökt hushålla med tiden. Duschade så länge att speglarna immade igen och far hade gått i taket, när katten är borta dansar råttorna på bordet. Skivade upp frukt på en tallrik och valde att kolla på en film, i köket, bara för att det fanns ro till det. Nu börjar dock ensamheten ta ut sin rätt och att vara ensam på kvällen är inte lika trivsamt som att vara det under dagtid. Det har gått såpass lång att jag berättade för Lasse att "Sitt kvar, jag bara ska gå på toaletten" när jag pausade mitt i filmen. Lasse är alltså en katt.

Har hunnit uträttat en del, såpass att jag uträttat det som egentligen skulle uträttas imorgon. Trilskas med hundar som med sina leriga trampdynor tassar runt i rummet mitt. Börjar förstå varför far min tycker det är dåraktigt att ha ett vitt rum när man lever i symbios med pälsdjur. Men lite smuts härdar en bara och det är vetenskapligt legitimt att barn som utsätts för lort är friskare. Eftersom jag varit övervägande frisk under mina levnadsår kunde jag med andra ord lika gärna varit uppväxt i rännstenen.

Men skrattar bäst som skrattar sist för nu har jag dragit runt på en kliande hals och tillverkat slembollar i snart två veckor. Trotsar doktorns ordination och beger mig till gymmet för ett spinningpass och vet redan innan att det bara kommer förvärra hälsotillståndet. Hoppas på att dammtussarna och gruset i min säng ska uträtta mirakel och göra mig frisk lite kvickare.

Valborg bjöd på bravader och förlustelser. Vistades först utomhus och skämdes bort av att Maj var här på riktigt, trängdes sedan i en lägenhet och anslöt till skaran på köksgolvet innan det begav sig. Vet inte hur många lokaler det fanns inte heller hur mycket folk det var på plats, visste aldrig riktigt vart vi var och antar att vi missade Den Svenska Björnstammet och Movits. Dansade tills fötterna ömmade och gick barfot hem på Göteborgs ljumna gator.

Återhämtade mig i ett soligt Göteborg som bjöd på gräs mellan tårna, grillkväll med ypperligt sällskap och glass i eftermiddagssol. Att skämmas bort med min hjärtanskär några dagar gör att det känns särskilt tomt att inte ha honom vid min sida om kvällskvisten. Men att komma hem har sin fördelar i form av en gigantisk säng och att bli bortskämd med en trädgård som grönskar. Har vädrat sol idag på balkongen och motionerat när kvällssolen fortfarande värmde. Nog för att Göteborg må vara svårslaget när det står i blom, men fortfarande har landsbygden den ohotade första platsen i mitt hjärta.

Att vi närmar oss maj är inget som vädret verkar bry sig nämnvärt om och det utlovas värme både åt höger och vänster i tidningarna, men ingen verkar hålla det löftet. Gick till gymmet och i ett försök att avskärma mig ifrån det gråa utanför. Trugade mig igenom en timme på trappmaskinen, sprang sedan 5 km och mörbultade mig själv med diverse styrkeövningar och kommer få krypa på alla fyra imorgon komma någon vart.

Innan besöket i den svettiga lokalen blev det en vända i stadens kvarter tillsammans med min mor. Skulle välja ut sängkläder som skulle bli en födelsedagspresent, efter alla år av gåvor har föräldrarna lärt sig att det blir bäst om man får välja själv. Fick även en tröja som mor tyckte jag var en tjusig dotter i, men den slogs in till ett paket och får prompt inte öppnas förens på lördag. Nu ska jag se färdigt på Big Brother som den kultiverade människa jag är och efter det ska jag försvinna ner i sängen och de fluffade täckena som den utmattade människa jag är.    

Traditionen höll i sig och det förblev sol på min födelsedag, vilket vädergudarna har givit mig de senaste 15 åren. Solen sken alltså med sin närvaro och i min närvaro fick jag celebert sällskap av fröken Myrvik. Det är väll en oskriven regel att man ska tåga in på systembolaget så fort man har åldern är inne, men vi tog inte till oss denna traditionsenliga ritual utan lade istället ner möda på att skapa en pannkakstårta. Så istället för att utnyttja det faktum att jag blev 20 år gammal, backade vi tillbaka i tiden och blev tio år gamla, bytte alkhol mot hallonsylt.

Eftersom det var vår i luften och sol på himlen utnyttjade vi detta och strövade två mil ute i naturen. Ett tag gassade det på såpass att vi beslöt oss för att få lite andrum och lade oss därmed till rätta på vägen. Den som inte prövat på att lägga sig på en grusväg och titta upp på molnen en solig dag borde definitivt göra det, en viss del av charmen med att bo på landet är att det är fritt fram att göra som man vill, när helst det faller sig in. 

Så min födelsedag bestod av att förtära en himlans massa god mat och att varva det med promenader, tillsammans med det bästa tänkbara sällskapet. Med andra ord hade jag en eminent födelsedag och vill tacka mina föräldrar för att de satte mig till världen så jag får uppleva hur det är att åldras.  


Den skräddarsydda frukosten - traditionen som inte går att rucka på


Bror när han är i sitt esse, medföljde även en bild på Pikachu
av en outgrundlig anledning


Mr. Morgonfrilla närvarade


Skapelsen som berövade vår pannkakstårte-oskuld

Svängde iväg till den stora staden för att få ha en helg tillsammans med mitt hjärta. Eftersom min födelsedag trist nog infaller på en vardag så blev jag firad och fick presenter av mitt hjärta i lördags. Hade önskat mig muminpryttlar av honom och fick det och utöver det som stod på önskelistan fick jag en kortlek med mumin. Mitt halvfinska hjärta klappar förnöjt över paketen. Framåt kvällen väntade en resturangbesök på okänd destination och det hade bokats bord på en italiensk restaurang. Kan ha varit den mysigaste restaurangen jag befunnit mig på, vi åt pasta som var gjord i himmelriket och åt efterätt som var som en ängels smekning för gommen. Kände mig som Lady som sneglade på Luffsen i ljusskenet över bordet.

Idag sken solen så småningom över Göteborgs gator och den trogna flickvännen jag representerar gick jag för att möta upp min make efter att han slutat skolan. Tanken var att fynda hutlöst i butiken som skulle gå i konkurs, men utbytet var skralt så vi gick lottlösa därifrån. Men istället för att hänga läpp jagade vi rätt på ett café som serverade bullar stora som tefat. Köpte oss en megabulle och placerade oss under filtar på uteserveringen och betraktade människorna som spatserade förbi.

Har alltså haft ett par fina dagar med min hjärtevän och imorgon kommer jag ha en fin dag med en kär vän. Även om min födelsedag tjuvstartades så är det egentligen den riktiga dagen infaller, dagen då jag gjorde intåg på jorden. Blir alltså 20 år gammal imorgon, eller ung beronde på hur man väljer att värdera åldern. Inatt sover jag med andra ord min sista natt som tonåring och jag har inte ens bäddat rent inför min sista vila.

 

Att packa lätt är en konstform som jag inte behärskar. Första tanken var att stuva ner allt i brors enorma fotbollsväska som sväljer allt i sin väg, lyckades få ner ett täcke där i somras och det fanns fortfarande plenty of room left. Kom fram till att det är opraktiskt att släpa runt på detta väskmonster som vägde lika mycket som Titanic när det mesta var nerpackat. Bytte med andra ord taktik och stuvade ner allt i sammanlagt tre väskor i en något mindre storlek. Drar nu alltså runt på min ordinarie träningsväska, en ryggsäck och den vanliga vardagsväskan, och detta gott folk är för mig att packa lätt. Kommer då aldrig bli en värdig backpacker av mig då inte.

Mitt i all väskdrama lyckades jag hitta det försvunna Gossip Girl avsnittet. Grävde ner mig i Upper East Side träsket för ett tag sedan, men efter det att säsong fyra nådde sitt slut blev det aldrig av att jag tog mig an senaste säsongen. Men jag kom tillbaka i gamla hjulspår, tills allt fick sitt abrupta slut för några dagar sedan då ett avsnitt saknades. Nu är det förlorade avsnittet i min ägo och världen är återigen vänd och rätt håll och målad i regnbågsfärger.   

Tack vare gruppträningen i tisdags hade jag igår införskaffat mig träningsvärken som inte var av denna värld och jag kunde inte lyfta benen utan att kvida av smärta. Sägnen säger att träningsverk botas bäst genom träning och inget annat föreskrivs. Masochisten som lurar inom en valde att ta det till den högre nivån och jag gick på det 75 minuter långa spinningpasset med Hitler-Hans, lagom anses inte alltid vara bäst, utan det ska vara värst, då är det som bäst.

Två och en halvtimmes möda på gymmet tar ut sin rätt på kroppen och jag stupade i säng vid klockan tio, brukar annars anse att kvällen är ung vid det slaget. Tidig sänggång medför tidig uppgång och det resluterar vanligen i en produktiv dag. Har stökat igenom mina kläder och bytt ut vinterkläderna på klädstången mot vårigare motsvarigheter. Städade så grundligt i mitt rum att jag till och med dammade av bladen på växterna och vet inte vad som oroar mig mest, att jag gjorde det eller för att det faktiskt behövdes göras. 

Ska packa inför imorgon då kosan styrs mot Göteborg och har bestämt mig för att denna gång ska det packas lätt. Detta är alltså kvällens utmaning, kommer ägna en längre tid åt detta bestyr och återkommer när uppdraget är genomfört, om jag väl återvänder vill då noga påpekas.

De senaste dygnen har jag fått dela med mitt hjärta och bara mått. I sällskap med husållet Bergfeldt for vi för att äta påskbrunch i Fredriks mors nya lägenhet. Kändes som att återförenas med en kär gammal vän när man klev innanför dörren. Gästspelade i tre år i denna förra bostaden och skiljdes åt för åtta månader sedan och minns att det kändes som slutet på en era. Kändes som man åter blev 16 år gammal och med känslor som främmande bankade inombords, och minnesbilder från större delen av ens tidigare tillvarogjorde sig påmind. Visste inte om det var läge att gråta för förgången tid eller omfamna och tacka för tiden som genomlevts. Svor över förmågan att anknyta minnen till starka känslor och valde att förlora mig i maten på bordet istället. 

Påskafton firades in i Skövde ihop med gemytligt sällskap. Kvällen fortskred och vi skred vidare ner mot stan, berusade på livet och rusdrycker. Avslutade kvällen förlustelser på en buss hemåt som ångades av sprit och dimmades av rökluft, tvångssövde mig själv för att förhindra vomering. Vaknade upp tilltygad av gårdagen men återfick en värdig gestalt efter det att dagen gick. 

Fick beålla min hjärtevän för söndagsmys och dela drömmar ännu en natt. Att få skämmas bort med hans närhet och en varm bröstkorg fyra nätter i rad gör att det hugger mer att få sova ensam. Men själv är bästa dräng och att sakna är att härdas och i slutändad är det alltid värt det.