Förvånas över att besökantalet faktiskt ligger stabilt och även tickar uppåt när det ekar av tomhet här. Nåväl, jag lever och frodas, tjänar ihop sparkapital och lever hälsosamt om dagarna. Mellan varven av jobbande och tränande har jag pussats med min hjärtevän, övernattat med en god vän, sprungit ihop pengar till Barncancerfonden, spenderat en helg som barnvakt, och säkerligen mycket mer.

 

Tittar just nu på Rosa Bandet-galan och vet inte varför jag utsätter mig för denna känslobomb. Vill andas in och omfamna alla drabbade och deras vilja att överleva. Gråter hejdlöst i kudden och kippar efter andan. Kan inte hantera att livet tar slut för vissa och att allt är så förbannat orättvist. Gråter så det krampar över hela engagemanget och människors givmildhet. Ska rycka upp mig, ska agera chaufför inpå småtimmarna åt bror och tillbehör som är ute på galej.

 

 

 

 

 

 

 

I lördags fick jag 24 timmar med min hjärtevän och mitt hjärta var saligt. Vi skulle egentligen inte ses på sex veckor och så smusslades  det in en träff ändå, efter jobbet fick jag plocka upp honom, höstmys och kramkalas. Det dröjer de tills i början av november innan vi ses igen och jag räknar ner dagarna på fingrarna.

 

Vi hushåller med en dator här i huset, min laddare är fördärvad och brors  dator har kapitulerat. Därför blir det glest med tid framför datorn och efter några dagar glöms den sakta bort. Det resulterar även i att det blir glest här, finns egentligen mycket att berätta, vardagsting och vardagsbetraktelser. För det mesta jobbar jag och tack vare det sitter jag inne på  historier om udda människor och företeelser, men väljer att inte förtälja. Så idag har jag jobabt 8 timmar, jobbat hela veckan faktiskt, efter tränade jag, sen åt jag, nu ska jag kolla lägenhets förslag på mailen och sen ska jag duscha av mig. Intressantare än så blir det inte nu, taco hej.