lill-lördag

Ibland förundras jag över att vissa människor inte ger upp, forsätter kämpa och ligga i. Det är nästan skrattretande eller gulligt, jag har inte riktigt bestämt mig om det ska uppskattas eller om jag ska bli lite smått irriterad. Men en sak är säker att det förgyllde iaf min kväll och jag sitter och skrattar töntigt för mig själv.  

Till en helt annan händelse: Jag tvingade min vovve på en cykeltur. Placerade den ynkliga varelsen på 3kg i cykelkorgen iklädd tröja och täckjacka. Hon darrade som ett asplöv ändå, men vi lyckades klämma cirka 12 km tillsammans! Frågan är om min hund hämtat sig en upplevelsen.

Har även skrivit klart svenska sidorna och nu är det bara till att lära sig allt, men jag tar en välbehövlig paus. Idol blir min underhållning och sen ska jag även duscha en gnutta. Så sitter jag här med ett litet leende och tänker att idag var ändå en bra dag.


Liten darrande rackare innan cykelfärden.


Hurtig tyrann som tvingar med sin hund ut i kylan.


mitt i veckan

På rumpan sitter jag framför Top Model Kanada och fick egen inspiration till Top Model Landsbygden eller möjligtvis ett självhjälps program i stil med Extreme Makeover.



G'night

Gav upp mitt pluggande, tänder ljus, gömmer mig under täcket och drömmer om din doft, din närhet och dina armar som håller mig fast.

skev och helt fel

Dagen tog död på mig. Jag sitter och kommer ingen vart. Varken i mina tankar eller mitt pluggande. Jag är hungrig, ensam och trött. Ensam. Jag behöver en kram. Jag behöver Fredrik. Då faller tankarna på att jag faktiskt sov hos honom igår, så lite ensamma nätter borde jag klara av. Men just nu vill jag bara lägga mig ner och gråta. Tuff vecka, för tuff. För i helvete kvinna sluta va så jävla blödig.

old school

Sitter just nu och fördriver en tre timmars rast men ingen mindre än dagens namnsdags barn Lennart. En dunk i ryggen till henne. Med endast en lektion kvar börjar jag se ljuset i slutet av tunneln.

Efter skolan ska jag hem till Fredrik, ta a mig i mig en blund och ta mig i kragen och göra mig i ordning. För ikväll ska vi äta kinesmat och jag ska bli tjock. Egentligen ska vi fira hans mor som fyller år men jag ser maten som en fin bonus. En mycket fin bonus.

We all fall down like toy soldiers

Idag på idrotten var vi ambitiösa och körde step-up och det var ett enda virrvarr för mig. Jag snurrade åt både höger och vänster på samma gång och sparkade hit och dit. Varmt blev det och svetten rann rån pannan. Efter detta försökte vi att på något vis rädda våran omvärld från vårat slitna utseende och vi lyckades halv dant. Att vi sedan märkte att allt var förgäves när det fullkomligt pissade regn från himlen är en annan femma. Vi pälsade på oss bäst vi kunde och begav oss tillbaka till skolan. Detta var äventyret som tog bort all min ork för hela dagen och jag var som en zombie med dålig humor resten av dagen.

Efter skolan träffade jag min ängel en kort stund, vi hann med att ha ett litet bullkalas innan det var dags att åka med tåget hem. Så enda sen jag kommit hem har jag suttit och slitit med en tröja åt min hund. Hur resultatet blev vet jag inte eftersom hon sprang och gömde sig. Men jag ska dra ut henne från gömstället och trycka i henne i tröjan. Den var för liten för Borka som såg ut som en stoppad falukorv i den så efter att han fått prova den har han också sprungit och gömt sig.





20:11

Jag tog tag i mig själv och satte igång och tränade på mitt golv. Efter x-antal övningar har det nu resulterat i att jag är slut i mina armar och de skakar som en mixer. Att duscha och tvätta håret var en kamp för livet kändes det som, men jag överlevde. Som klapp på axeln sitter jag nu och kikar på idol.

a song from the heart

Suttit i en evighet och väntat på mat. Det blev veggobiffar, ett tjeckt namn på vegetariska biffar om jag gissar rätt, men till min förvåning satt jag och tuggade på gamla hederliga biffar baserade på kossor. Skitsamma mat som mat när magen skriker och jag är inte så pjoffsig av mig när nöden väl slår till.

Just nu har jag gjort mesta dels av mina läxor, mer tänker jag inte göra. Det är min protest mot att det är för mkt läxor, en protest som bara straffar mig själv. Att läxor har förstört till stor del min vecka är ett faktum. Min bästavän ställde in våran date p.g.a dessa läxor och uppsatser. Läxor har fyllt mina dagar denna vecka och hindrar mig från söndagsmys med min man. Ett prov, redovisning och ett antal överflödiga läxor attackerar mig. Det värsta är att nästa vecka ser ut att följa precis samma spår.


Jag saknar Dig

Det gör en gnutta ont i mig när jag vet att vi knappt träffas denna vecka. En kvart om dagen eller inget alls är inte mycket och det får mitt hjärta att krampa lite grann när jag tänker på det.  Jag vill inget hellre än kura in mig i din famn och värma mina fötter mot dig nu när det är mörkt ute. Och jag önskar att du är hos mig just nu. För jag är lite av en människa som inte tycker om att sova ensam. Då påminns man hur övergiven och ensam man är och jag känner mig som en ynklig liten själ i en säng som har en tom plats som skriker efter dig.

Egentligen vill jag bara säga att jag saknar dig och utan dig är jag bara en vilsen lite själ som längtar efter kärlek.


220909

Så lyckadesa och sov som ett barn ,ed en tre kilos hund i famnen. Det är kolsvart ute och frågan är hur denna kväll kommer sluta. Allt jag vet är att jag nu ska göra min läxa.

tisdag

Just nu sitter jag här med en full mage och p.g.a det ska jag sova middag, eller jag ska lägga mig i sängen och smälta maten som flyter runt i mitt inre. Sen ska jag vakna upp lagom till idol och göra min läxa.

det är dags för biomys !

Okej, det tär kanske inte dags precis just nu, men kl. 21.00 sitter jag i mörkret med världens bästa Bergfeldt och tittar på Flickan som lekte med elden. Mina förväntningar är inget annat än höga, nästan så höga att man blir höjdrädd. Så min söndag kommer spenderas i en bio stol med en kladdkaka i famnen.

jag säger bara . . .

här älskling, här är våran framtida hund! När jag såg den tänkte jag på dig och kunde inte motstå charmen i blicken.


skin head, dead head, everybody gone bad

Avslutade nyss ett långt samtal med Angelica där mycket blev sagt om ingenting. Nu sitter jag mest och studerar min mor som glatt springer runt och gör fint och väntar på far min. Hon har nämligen fått ett efterlängtat jobb och hon ska berätta det för honom som en överraskning. Så likt en antilop hoppar hon runt hit och dit.  Citatet kom även i form av: "Passa på att fråga mig nu för just nu går jag med på allt". Likt små barn sprang jag och min lillebror och ställde oss i rad framför henne och framförde våra önskningar.

Nu till något annat som förgyllde min dag var att på vägen till tåget efter skolan skådar jag, Julia och Louise världens minsta sötaste valp. Som en osynlig dragningskraft går jag med ett förtjust tjut lite närmare hunden och får då frågan om jag kan vakta den en kort stund. Mannen trycker hundkopplet i handen på mig innan jag knappt hinner svara och jag faller på knä och tar upp den lilla jycken i handen. Med en kroppstorlek som var mindre än min hand och en päls mjuk som sammet brast mitt hjärta. Där satt jag lyckligast i världen med en 6 veckor gammal valp i min famn som bet på min näsa och luktade valp. Lyckan blev kortvarig för sen kom farbrorn tillbaka och tackade så mycket för hjälpen. Trots den korta stunden var det trots allt den stunden som var ljuspunkten på min dag.


Ta öronen och färgen på hunden till höger och placera det på den andra hunden. Minska sedan hunden till cirka 15 cm kroppsläng och så har vi den lilla kraken som gjorde mitt hjärta blödigt.

160909

Idag gick dagen ut på att åka till skolan och ta skolkort. Enligt mig är skolkort bara ett sätt att plåga elever utvöver allt annat vi utsätts för. Rada upp alla stackare efter längt, tvinga alla till ett snett leende och blända dem med fem starka blixtrar i rad så att du som fotograf kan försäkra dig om att minst två blundar och kommer bli personen på kortet som alla skratta lite gott åt. Även om jag vet denna bittra sanningen, väljer jag kläder, pillar lite i håret och ställer mig och ler lite fånigt och hatar varje sekund.

Idag återuppepades samma sak som det gjort genom hela min skolkarriär, jag stod där och fotot togs. Plötsligt var det över och jag tror jag till och med glömde att le. Allt jag tänkte på var det där jag hade fått i mitt öga precis innan som fick mig att se suddigt. Även om jag såg suddigt missade jag inte blixtarna, de förbannade starka jävla epelesi blixtarna. Ensam korten blir inte bättre när fotografen sitter och pratat med mig som jag vore ett mongolid eller fem år, "Så vill jag se det där söta leendet igen, så ja, det blir helt perfekt! Du är det sötaste jag fotograferat" . Såja kära fotograf, sluta bre på, jag vet att du säger så till varenda en som sitter på den där vingliga träpallen.

Men trots mina negativa åsikter kommer jag stå där nästa år med mitt leende och samma förbannade lust att ta den där kameran och slänga på fotografen. Egentligen tror jag bara att jag ska blunda med flit.

I will get down on my knees and I will pray

Min goda nyhet kom i from av att imorn åker jag till skolan enbart för att ta skolfoto, sen sa det blixt och dagen är över. På torsdag är i stort sett hela dagen inställd och på fredag börjar jag inte förens 13.45 och sen är veckan slut. Klar med historian har jag även hunnit bli och det är bara lite mattejobb kvar.

Livet leker och på torsdag ska jag sova hos mitt hjärta och då blir det myspys under en filt framför idol. Ibland är livet bra härligt och om min monster förkylning med snor och gegg i halsen ville ge sig skulle det bli en guldstjärna i kanten för Gud.



well honey, put your hand in mine.

Klar med engelskan och började på historian. Men när tv'n lockade för mycket och ögonen liksom klistrade sig där la jag ner mitt slit. Med en hals som hostar tusen gånger per sekund och en näsa som fungerar som en vattenkran känner jag mig sådär fräsch som man bara kan göra i de stunderna. 

Påtal om fräscha saker har jag lust att kura ner mig under en filt, med varm choklad och min pojkvän och här kommer twisten, jag vill se på idol. Har ett idolsug, men inget idolsug som helst, jag vill se ett avsnitt med min man. Vilken tur för mig att idol går fyra gånger i veckan så jag har hela fyra chanser. Nu ska jag gå och sticka papper i min näsa så jag ser ut som en snigel innan jag har vattnat sönder mitt tangentbord.


Till Fredrik Bergfeldt


140909

Fredrik sov hos mig inatt och ett snällt flickebarn som jag är offrade jag min sovmorgon för att åka tåg med honom. Mindre trevligt att jag sedan fick veta att jag inte börja förens 14.40, så glad i hågen satte jag mig och jobbade med mitt naturkunskap arbete och dra mig baklänges om jag inte mycket väl blev klar, på en timme och allt.

Nu ska jag sätta tänderna i en saftig engelska uppgift, eller en ganska torr och tråkig uppgift egentligen. Men blir jag klar med den kan jag se fram emot att börja 14.40 nästa måndag istället.

Torsdag kväll

Sitter just nu hos Fredrik och lipar lite över min dåliga hals som kliar och slemmar. Snart ska matteboken och en skål godis göra oss sällskap och sen blir det till att kika på en film innan lägger oss pladask ner i sängen.

I know that I'm ready for you



We got the street lights
But you can never beat us in this game
We're young and wreckless, we were likte diamonds in the mine
We're at the station, waiting on a train that never comes

But don't you call us wishful thinkers
I thonk we're growing up too fast



IDOL

Sagan slutade lycklig och jag fick mina köttbullar, 22 stycken klämde jag i mig. Min far la kommentaren "Det går att ta mat två gånger" efter det att han sett mitt berg av mos och köttbullar omringat av sås som rann över kanten. Men ack så balanserade jag allt i mina händer och allt slank ner i magen. Mamma skrattade när hon såg hur jag satt med ett leende upp till öronen och tuggade för fullt. Men är magen glad är Isabelle glad.

Nu har jag duschat, rakat benen och gjort inpackning och jag kan säga att jag känner mig som en ny männsika eller en skär liten rosenkropp utan en gnutta ironi i rösten. Som ett litet plus i kanten ska jag kika på idol samtidigt som jag packar för en natt hos världens bästa pojkvän.

med en mage som låter som ett lejon

Vi har nu kommit halvvägs på denna vecka. Helt otroligt. Onsdagar är dagar som jag avskyr och räcker ut tungan mot. Med en fyra timmars lång håltimma innan en kinesiska lektion som resulterar i att jag slutar halv fem är inte nådigt. Därför har jag tagit ett stor beslut och avsluta min kinesiska framtid, tack och hej. Det innebär dock inte att jag tänker sluta äta kinamat, det är trots allt p.g.a den som jag accepterar er kineser. Så idag sa jag förhoppningsvis mina sista kinesiska ord om jag har gud på min sida.

På tal om mat sitter jag just nu och väntar på köttbullar, hemmagjorda och rullade för hand. Som ett barn tassar jag runt min far som gör svenska köttbullar, mamma däremot hade fått en snetändning och gjort några Yingh-Ming(?) köttbullar som även föll ett matvrak som mig i smaken. Men jag måste vänta tills moset är klart och alla köttbullar färdigstekta, det är att lägga en stackars kvinna på sträckbänken. Men slug som en räv är jag och kör överfalls manrövrar och roffar åt mig en bulle eller två som slinker fint ner i magen.

tisdag

Idag var dagen då vi sattes ut i skogen. Iklädd min mans shorts, tröja och orienterings skor fick jag en karta i handen och en trasig kompass. Som tur var hade jag med mig de trogna flickorna med fungerade kompasser och huvudet på skaft, utan dem var jag lämad till att dö där ute. Min kropp skulle hittad med två gamar som slet mina lemmar hit och dit. Efter att ha virrat hit och dit kom vi tillbaka till start, klockan tickade på 11.00 och där var skoldagen slut.
Jag åkte hem till Fredrik, duschade mina leriga och vattenskadade fötter, lagade mat och tog det stora fluffiga täcket och somnade i soffan. Om alla dagar vore så underbara.
Nu sitter jag här och gäspar, se komiken i att jag sovit halva dagen ungefär. Jag har gjort klart min spanska och ska nu med gott samvete låta John Blund göra sitt jobb.

jag är hög nu sen den dagen när du kom

Sitter fortfarande i väntan efter min man. Tillslut kommer han dyka upp och då kommer han råka ut för en jättekram och då kan vårat lördagsmys ta fart. Snart börjar en "skräckfilm" på tv som jag ska slänga ett getöga på som man så fint kan säga. Medans den rullar ska jag fixa mig klart, tända ljus i hela rummet och invänta den försvunna pojkvännen.
 
  

Lördagsmys

Har duschat av mig och ligger just nu i sängen. Ikväll kommer min snuffsepuffsepojkvän till mig. Att tiden han ska komma hela tiden ändras gör mig vansinnig, med ett tålamod som motsvarar en guldfisks minne drivs jag nästan till vansinnne. Så här sitter jag i ett städat rum, en fruktsallad och redo för lördagsmys och väntar på honom. För att fördriva tiden ska jag sova lite om jag lyckas och sen göra mig iordning och om jag har tur så flyger tiden iväg och han kliver snart över dörrtröskeln.


En evighet är inte mycket när jag tänker på dig

9 månader eller 3/4 år, så länge har jag fått vara världens lyckligste, fått vara prinsessan i min egen saga. Det är svårt att sätta ord på hur jag känner för dig, för mig är det en känsla som är obeskrivlig. Skulle jag försöka sätta ord på det är det som mitt hjärta rusar framåt samtidigt som det står stilla, men ska jag vara riktigt ärlig är du mitt hjärta. Du äger trots allt mitt hjärta, du finns i mitt blod och du är mysteriumet jag aldrig kommer lösa. Du är gåtan utan svar, du är mitt livs gåta som jag ska spendera mitt liv på att figurera ut. Jag kommer aldrig lösa gåtan, jag kommer aldrig kunna sätta ord på vad du betyder för mig, jag kommer aldrig förstå varför du valde mig. En en sak jag dock vet är att en evighet är inte mycket när jag är med dig, för med dig vill jag vara mycket längre än så.

Egentligen borde jag avluta med något klyschigt som pricken över i:et, något som får dig att få gåshud, men allt jag kommer på är Jag älskar Dig och det ger iaf mig rysningar.

Fredrik Henry Anders Bergfeldt, jag älskar verkligen dig.




vi kan om vi vill

Vaknade nyss, trots att dagen inte varit ett dugg ansträngande för mitt sinne var jag trött som ett jehu och likt en strandad säl låg jag i min säng till jag somna. Så dagen idag följdes i sällskap av Thornblad, Julia och allas våran Lennart. Det skulle faras hit och dit för att leta blad, grenar och nötter och sen skulle en och annan tankenöt knäckas i form av matte-tipspromenad, med enastående resultat från dessa två grenar skulle volleyboll spelas och det var då jag  ville knäcka en och annan människas ben i stället. Efter samlat oss en aning efter förlusten, var det dags för bowling. I form av att skapa ett till synes oskyldigt tjejlag bestående av mig, Thornblad, Julia, Johanna och Lennart, förvånade vi inte bara oss själva utan även våra motståndare med vårat spel. Motståndarna darrade när Lennart satte den ena striken efter den andra och desto bättre det gick, desto mer hördes vi inne i bowlinghallen.

Vid två slutade vi och jag och återigen bowling Lennart satte oss på en proppfull buss och trängdes. Efter en till synes lång resa för våra tålamod kom vi hem och njöt av den friska luften. Som gräddet på moset står vi och fyller våra lungor med luft när två meter ifrån oss kommer kronprinsessan Victoria rusandes i en svens folkdräkt som får henne att likna en Dalahäst. Om jag skulle skratta mest åt hennes utklädnad eller åt Louise som stod brevid med fingret i mun och gapar vet jag inte ännu. Skratta gjorde jag iaf när jag såg alla nöjda poliser stå och skryta och gotta sig åt om hur trevlig och hur nära de varit våran egen kronprinsessa. Då vill jag bara meddela att nära har man vart om man kunnat lagt vantarnas på hennes röv och trevligt blir det först när man fäller prinsessan så hon landar med sin dalahäst utstyrsel i en vattenpöl och nöjd ska man va om man först då skrattar och sedan går därifrån.

det var nära ögat sa han som blev skjuten i pannan

Det regnar och det blåser och det regnar lite till. Mysigt, mindre mysigt är att jag vaknade upp och upptäckte att min stuga är tom och jag har inte en jota om vart alla är. Jag letade ett tag men fann mig snart i min ensamhet och upptäcker att jag är väldigt anpassningsbar, nästan som en bilbarnstol.
Idag var skolan en enda stor lekskola kantad av lek, fika och film. Jag vill vara sju år igen och få fika som belöning så fort jag bara blinkar med ögat, ljuva barndomsminnen. Nu ska jag duscha och återigen vill jag vara endast sju livsår gammal så jag kan sitta naken på baken och åka fram och tillbaka inne på duschgolvet tills jag slår knäna i väggen, åh ljuva barndomsminnen som än idag kantar mitt minne.

let go and give up the fight

Jag sitter just nu och tittar på Dodgeball och funderar på att sova snart. Det har vart en lång dag, alldeles för lång. Så snart ligger jag med huvudet på kudden som fortfarande luktar min pojkvän och inväntar John Blund och han lär dröja med tanke på alla tankar som snurrar runt i mitt huvud.

I never knew I had a dream, until that dream was you.
You gave me a reason to believe in myself.


RSS 2.0