160909

Idag gick dagen ut på att åka till skolan och ta skolkort. Enligt mig är skolkort bara ett sätt att plåga elever utvöver allt annat vi utsätts för. Rada upp alla stackare efter längt, tvinga alla till ett snett leende och blända dem med fem starka blixtrar i rad så att du som fotograf kan försäkra dig om att minst två blundar och kommer bli personen på kortet som alla skratta lite gott åt. Även om jag vet denna bittra sanningen, väljer jag kläder, pillar lite i håret och ställer mig och ler lite fånigt och hatar varje sekund.

Idag återuppepades samma sak som det gjort genom hela min skolkarriär, jag stod där och fotot togs. Plötsligt var det över och jag tror jag till och med glömde att le. Allt jag tänkte på var det där jag hade fått i mitt öga precis innan som fick mig att se suddigt. Även om jag såg suddigt missade jag inte blixtarna, de förbannade starka jävla epelesi blixtarna. Ensam korten blir inte bättre när fotografen sitter och pratat med mig som jag vore ett mongolid eller fem år, "Så vill jag se det där söta leendet igen, så ja, det blir helt perfekt! Du är det sötaste jag fotograferat" . Såja kära fotograf, sluta bre på, jag vet att du säger så till varenda en som sitter på den där vingliga träpallen.

Men trots mina negativa åsikter kommer jag stå där nästa år med mitt leende och samma förbannade lust att ta den där kameran och slänga på fotografen. Egentligen tror jag bara att jag ska blunda med flit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0