Rullade köttbullar, flätade håret, dekorerade tårta och firade midsommar. Midsommar, mat och vänner i en dejlig kombination inpå småtimmarna. Behövdes inte sju sorters blommor under kudden och nu blir det alltså bara mörkare.

Steg upp vid 05.30 och genomförde tio timmars arbete igår och det räds mig vart de tio timmarna tar vägen. Efter jobbet sprang jag sönder löpbandet på gymmet och hann delta i ett gruppass och det räds mig en aning vart all denna energi kommer ifrån. Om jag var en hamster hade jag sprungit sönder mitt hjul och gnagt frenetiskt på burgallret vill jag lova. Ska ta och förtära frukost snart och i samma veva svarva ihop en matlåda. Startar upp sent idag och ska plikttroget genomföra elva timmars knegande.

Minns knappt vad som hänt sen sist vet bara att det händer mycket hela tiden. Vet att jag fart till Göteborg och fyndat med en del av mina surt förvärvade pengar, spenderat kvalitetstid med Angelica, hoppat på 506 till mitt hjärta, åkt longboard runt kvarteret, välkomnat gräsallergin, köpt årets första svenska jordgubbar, fiskat utan fiskelycka, fått sommarkänslor och blivit av med dem igen. 

Denna veckan arbetar jag för det mesta, avverkade tio timmar i måndags, igår och återigen imorgon. Idag var min lediga dag och solen sken och jag sken ikapp. Mellan varven i solen städade jag både hem och bil och antar att det är en bieffekt av jobbet, att jag måste ha något i görningen. Så nu ska jag kollapsa mellan nytvättade sängkläder och fröjdas över att dagen bjöd på sommarkänslor och att ljuset fortfarande letar sig in i mitt rum även om tiden löper iväg.   

 

Vill göra om min blogg, få brunbrända ben, odla långt bångstyrigt hår och vill fortfarande pussas, allt känns lika omöjligt. Var iväg på uppstartsmöte på jobbet och missade mitt träningspass. Var innovativ och snörade på mig löparskorna och lät dem slå mot marken backe upp och backe ner i en mil. Far har stängt av elementen för han trodde sommaren gjorde intåg, så jag sitter och fryser i mitt eget svett eftersom det är ruggigt ute i juni.

Ska kräla mig ur mina svettiga paltor och äta äppelbitar dränkta i kanel och kolla på en dokumentär om mammor som skönhetshetsar sina döttrar. Tur att man inte växte upp under sådana förhållanden, såg ut som ett troll som barn och luktade säkert blöt hund också. Min mor sa att jag var fin i håret häromdagen och jag svarade "jag har inte duschat på tre dagar och har precis sprungigt skiten ur mig", detta hade aldrig hänt om jag hade skönhetshetsats som liten, oduschat hår hade isåfall varit som att synda i kyrkan.

Har funnit min akilleshäl och det är iform av väderlek. Låter regndroppar och gråmulen himmel dra ner mig till förbannelsen även om jag vet att det inte tjänar någonting till att påverkas av något som inte kan påverkas. Ett radioprogram förmedlade svaret på det jag länge anat och svaret lyder HSP - highly sensitive person och det kändes som att finna sig själv efter att lyssnat till det.

Ska alltså sluta grunna över varför jag alltid vecklar ut känslospröten maximalt och tillåter mig själv att ruskas runt av känslostormar. Har förklaringen till varför jag blir gråtmild om våren, hur hjärtat ibland krampar av barndomsminnen och varför jag känner så starkt för dofter. Får sanlösa lyckorus, dalar djupast ibland, får gåshud av tanken på sommar och känner så jävla mycket hela tiden.

Annars då? Jobbade igår och vill pussas idag.

Är som en berg- och dalbana rent känslomässigt, det slår över mellan gråtig, sorglös och förbittrad tjugofem gånger per. Tvingar mig själv till att känna glädje för de som tar studenten, känns som de nallar på det som var vårt. Vår tid är nu över och vi får inte leva på det längre utan nu är det deras tur, det gör mig sorgsen.

Annars hatar jag mitt arbete. Inte själva jobbet i sig, det vill jag tacka gudarna för, men att jag ska stiga upp klockan 6 imorgon bitti. Det bjuds på festligheter och sällskap i goda vänners lag och gode gud så jag längtat efter just det, men jobbtider stjälper. Törstade efter socialt sällskap åkte till kusinerna och sällskapade med bror som barnvaktade dem. Lämnade hushållet precis innan lördagsmyset tog fart, är tvingad att dona till en matlåda eftersom jag inte vill svälta imorgon. Någon vänlig själ sa att karma någon gång ger tillbaka, men jag har väntat ett bra tag och väntar fortfarande. Petade mig i näsan i bilen och körde ner i en grop, rev av hela innerväggen av snoken, och jag säger bara det, karma's a bitch.

Det är Juni, officiellt sommar i Sverige och det är grått och blött. Sitter i fönstret och ser hur regnet sköljer bort syrénblommorna och ser syndafloden ta form i gruset. Strejkar mot väderleken och har inte klivit ur varken pyjamasbyxor eller duntofflor och inte kammat håret.

I lördags gjorde jag mitt hjärta tillfälligt blind och rövade iväg honom till en restaurang för att fira att vi har 42 månader tillsammans, det regelrätta datumet är egentligen idag men helgen är var mer passande än vardagen. Det är fint att finna sin trygghet i någon annan, att växa tillsammans och växa samman. 

Men klämtar klockan och jag måste överge min slöfocksmundering och försöka karva fram en människa av det som finns under lager av förstora kläder. Har inbokad tid på vårdcentralen och sen har jag lyckats norpa åt mig en plats på veckans populäraste träningspass och emellan där ska jag äta gröt med kanel.