det var en kväll i juni

Är som en berg- och dalbana rent känslomässigt, det slår över mellan gråtig, sorglös och förbittrad tjugofem gånger per. Tvingar mig själv till att känna glädje för de som tar studenten, känns som de nallar på det som var vårt. Vår tid är nu över och vi får inte leva på det längre utan nu är det deras tur, det gör mig sorgsen.

Annars hatar jag mitt arbete. Inte själva jobbet i sig, det vill jag tacka gudarna för, men att jag ska stiga upp klockan 6 imorgon bitti. Det bjuds på festligheter och sällskap i goda vänners lag och gode gud så jag längtat efter just det, men jobbtider stjälper. Törstade efter socialt sällskap åkte till kusinerna och sällskapade med bror som barnvaktade dem. Lämnade hushållet precis innan lördagsmyset tog fart, är tvingad att dona till en matlåda eftersom jag inte vill svälta imorgon. Någon vänlig själ sa att karma någon gång ger tillbaka, men jag har väntat ett bra tag och väntar fortfarande. Petade mig i näsan i bilen och körde ner i en grop, rev av hela innerväggen av snoken, och jag säger bara det, karma's a bitch.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0