Att jobba i butik under juletider får en verkligen att bekänna färg. Avverkade åtta timmar i förbutiken igår och ville stundvis gråta när jag stod i postutlämningen. Helvete vad detta I-land skickar paket till varandra under juletider, förbannar internetshopping och dess lättåtkomlighet. Letade runt bland sjuhundra paket i timtal och var tvungen att duscha när jag kom hem.

 

Ska städa klart rummet innan jag jobbet, det finns inte i min värld att återvända hem till ett stökigt rum efter en resa, skulle vara så jäkla obekvämt. Försöker även packa resväskan omänskligt lätt, vill att det ska finnas plats så jag kan ta med mig hela New York hem om jag så vill. Tar alltså knappt med mig kläder och packar skönhetsprylar som snart är slut, så jag kan slänga dem där sen och fylla tomrummet med nytt. Eftersom tillvaron går i ett har jag knappt hunnit reflektera över att det snart beger sig, men stundvis kommer det små glädjeknip i bröstet som påminner mig om det. Den nya telefonen bidrog till att jag nu har instagram, isabellemaries heter jag, där dyker det upp resebilder för den nyfikne att skåda.

 

Så må ni ha en God Jul, ta hand om varandra, spara er till äktenskap och don't do drugs, så hörs vi igen om jag överlever domedagen.

 

 

 

 

 

 

 

Näsan rinner utan stopp och hunden slickar upp dropparna som faller på golvet, och detta är den ocensurerade sanningen. Som rutinerna fastslår ska jag iväg och tjäna pengar senare idag. Förra veckan knegade jag måndag - lördag och det ser ut att bli samma visa även denna vecka. High-fivade mig själv när jag fick två tider till när jag kommer hem från Amerikat, plötsligt ser inte lönen i Januari ut att bli så skral trots resan över Atlanten.

 

Har nyligen börjat med att försöka behandla mitt hår med ömhet eftersom jag vill att det ska växa och frodas. Badar därför i diverse oljor och undviker värmeverkyget ett tag framöver. Och det är en kamp när man föddes med lockigt hår av det slaget att man ser ut som ett troll när man vaknar. Allt jag vill är bara att ha friskt, långt hår, behöver bara komma ihåg att tålamod är en dygd. Annars har jag vänt mig till kollektivtrafiken, mäktar inte med att skrapa bilrutor, oroa mig för väglag och svära över att ratten är iskall. Förlitar mig därför på att busschauffören gör sitt jobb och levererar mig i rätt tid. Och just det, fick min mobil i måndags, alltså innan New York, high-fivade mig själv då också.

 

Alltså det här går inget vidare. Börjar ifrågasätta om jag ska ha kvar den här bloggen, känns både olustigt och snudd på värdelöst. Kanske blir det bättre när jag väl slår slag saken och köper mig en dataladdare. Har dragit ut på inköpet så länge att det är skamligt. Men har man trampat sönder två stycken borde man kanske investera i en mer robust variant, alternativt en stationär dator. Då behövs det dock ett skrivbord och det är en så jäkla osmickrande möbel att jag hellre står över.

 

Annars sitter jag i väntas tider, väntar dock inte på tomten. Istället väntar jag på en ny mobil och att få åka iväg till New York. Förhoppningsvis förfaller det sig så bra att jag hinner få telefonen innan resan så att jag föreviga de dagarna genom en mobilkamera. Förmodligen kommer det bli fler bilder här om jag inte bestämmer mig för att avsluta förhållandet mellan mig och bloggen, tiden får avgöra. Och till dess väntar jag som sagt på ny mobil, även ett nytt nummer, därför varken skickas det eller svaras det på sms från mitt nuvarande.