Blåsten river tag i husväggarna och det skulle sitta fint att dela säng just nu och få andas i takt. En heldag med Angelica igår har ändå gjort så mitt behov av socialtumgänge är i schack  och det är ypperliga saker som utbyts när vi slår oss samman. Vi stråkade vårvädret fram och njöt av sol i ansiktet och lerig mark under fötterna och det går inte annat än att bli förälska sig i naturen när man är bosatt på landet. Meteorologerna varslar om sol i helgen och jag vädrar promenader och naturvistelser.

Har börjat fundera över mitt svettflöde när jag tränar, under spinningen idag skapade jag en pöl av svett på golvet och blev blind av all salthaltig väta som rann i ögonen. Är snustorr som en öken under resterande tidpunkter på dygnet men när jag motionerar blir det som om en monsun drar över min kropp. Fram tills jag steg in i duschen och blaskade mig så ren så mitt skinn sved har jag lindrigt sagt sett ut som en dränkt katt tack vare detta besvär. Nu är  jag däremot len som en bebisstjärt och doftar som ett fång violer och är fortfarande ensam och i längtan efter min hjärtevän.

  
Fann en kärlekskrank katt på vår promenad, han 
skänktes både kel och kärlek och vi fick kärlek och 
dreggel som återbäring.

Kände mig så ensam och övergiven som det bara är möjligt att göra när man promenerandes på Götaälvs bron piskas av vinden och vet att man inte kommer få dela säng med sin andra halva på flera nätter. Saltet i såret är att man vet att det kommer svida mer den här gång än vad det vanligtvis gör. Blir nog aldrig riktigt bekväm med 200 kilometers avstånd och haj på det här med distansförhållande.

Hade en fin helg med födelsedagsfirande åt både höger och vänster. Fredagen bjöd på födelsedagsfirande i plural eftersom en större del av familjen Bergfeldt bestämde sig för att se dagens ljus i februari. På lördagen hade jag tingat Fredrik och vi beträdde mark som vi inte besökt sedan barnsben för att se om det fortfarande levde upp till de minnen som det efterlämnat. Även om det kändes som större delen av Universeum förändrats så var sig regnskogen sig lik, det förblir min favorit avdelning än idag. Inte ens stora hajar, dödliga spindlar eller människoätande ormar är lika facinerande som de ludna aporna där inne, mitt djurhjärta dansade iväg när jag vidrörde den ljuva appälsen. Var som i en trans efteråt och kommer leva på det ögonblicket hela månaden ut.

Efter att ha lekt runt i hela förmiddagen var energi en sådan bristvara att vi damp ner i säng och somnade i några timmar. Lagrade energi för att gå ut och äta mat på favoritstället och förberedda oss både mentalt och fysiskt för det frosseri som skulle infinna sig de närmaste timmarna. Att må väl och äta som om det inte fanns någon morgondag tärde även det på energin så väl hemma slutade vi upp på ett välbekant ställe - i sängen. Söndagen blev det tredje gången gillt för födelsedagsfirande och detta i studentstil, i en liten lägenhet med barnkalas tårta. Har alltså förtärt skamligt mycket denna helg, skulle kunna rullat hem till Töreboda på egen hand men valde att rulla hem med tåget istället.

Vände och vred på mig i täcket inatt tills jag var så invirad att jag mumifierades. Omfamnade sedan mitt sömnproblem med öppna armar och fastnade för en dokumentär om annorlunda barn klockan halv tre på natten. Fick glädjerus i kroppen av Seth från Nya Zeeland som var dvärg och 30 cm kortare än sina classmates men ingen brydde sig om hans uppenbara defekt. Ville ta mig igenom rutan när programledaren bad hans klasskompis  beskriva Seth och uppenbart fiskade efter en icebreaker för att prata om hans avsaknad av centimeter. Gullegossen svarar då, utan att blinka, "Seth har blåa ögon och  sen har han ljust hår". Smällde av där jag låg i min mumifiering och fick åter hopp om mänskligheten och dess inre godhet som det talas om.

Vaknade upp och kände mig hjälplös och svag så jag återvände till sängen efter frukost. Fanns dock ingen tid för självömkan eftersom Fredrik blir tjugo imorgon och det förväntas en present. Hatar att han alltid ger presenterna som pricker rätt och känner rent missnöje över min present. Hatar att han även att han slår in paket bättre än mig, tar ifrån mig den lilla gnutta kvinnlighet jag har här i livet. Tidsrapporteringen för nuläget lyder alltså som följande, hostar upp min lungor, har en dålig present, det är så halt ute att man inte kan köra bil normalt och jag har mensmage, känner mig med andra ord extra utsatt denna vecka.

Fick blodad tand från förra veckan och lät ett pass på spinningcykeln inleda veckan. Hoppas på att bakdelen ska bli härdad och sadeln inte ska lämna lika djupa avtryck denna gång, borde överväga att alstra späck till de bakre regionerna. 

Uppehåller mig på golvet med sysselsättningen att lyssna på Disneylåtar och utsätter familjemedlemmar för skönsång. Skulle kunna använda Disneysånger som soundtracket till mitt liv, kan majoriteten i sömnen och var så djupt beroende av Lejonkungen i barnaåren att mor tog filmen i beslag och det blev videoförbud allt för länge. Skulle antagligen spelat sönder och samman filmen annars, har kvar alla nötta videoband men är i avsaknad av en videospelare. Att man nu dock kan plocka ner allt från internet är en ren lyckoträff, en ännu större lyckoträff är att bli uppbjuden till bror och kolla på Anastasia som avrundning på början av veckan.   

Att gå till sängs tidigt en fredagskväll för att sedan vakna upp av att en pojkvän våldgästar en klockan fyra på natten är bland det mest romantiska och mest skrämmande som upplevts. Han hade färdats via tåg från Göteborg, sedan haffat nattbussen från Skövde för att sist sparka sig fram på longboard från Töreboda ut på landet i 20 minus för att överraska mig. Blev minst sagt överraskad och inser att jag hädan efter inte kan känna mig trygg i min egen säng. Men han värmde mitt hjärta och jag värmde honom.

Tur för mig att mor och jag införskaffat en ny säng efter som denna kommer associeras med traumatiska händelser. Den är 1.60 bred och när man lägger sig ner känns det som att drunkna i ett hav av fluffiga kattungar, exakt den känslan jag eftersträvade när jag började mitt sängsökande. På tal om kattdjur så blev Lasses svans smekt av lågorna igår, lucky him att han har tre tons päls i överflöd så han kan kompensera missödet. På tal om hår fick min kalufs sig en god gärning i form av kokosolja som sattes i igår kväll, ger det terapi innan det ska donas till och misshandlas i framtiden. Vill ägna en extra tanke åt hur allt följde en röd tråd i detta inlägg.

Vaknade upp av strålande sol och snöfall och eftersom det bokats in en träff med fröken Myrvik så kunde inte en torsdag börjat på ett mer gemytligt vis. Glömt bort hur 12 minus mot kinderna känns och hur iskalla vindar får ögonen att tåras och efter dryga milens promenad sökte vi skydd inomhus och fyllde på kistan med havrepannkakor. Eftermiddagen var tänkt att spenderas rusandes upp och ner i en pulkabacke men efter en analys av snön konstaterade vi att det inte var snö av den sorten man åker pulka i som befann sig på marken. Den andra anledningen var att pulkorna var spårlöst borta. Sörjer och oroas eftersom jag och min pulka har varit varandra trogna sedan jag var två år och den är i sådan där hård och rejäl plast som inte ger vika för något, sådana skatter tillverkas inte längre. 

Så tanken på barnsligt nöje uteslöts och vi begav oss ut på promenad nr.2 och avverkade motionsspåret på fem kilometer. Vindbitna och rödrosiga stegade vi sedan in löparskor för att pröva sängar i syftet om att hitta någon som passar mig. Tycker hela sängsökandet är som en djungel och blir sönderstressad när någon frågar om jag behöver hjälp eftersom jag har noll koll på situationen. Förklarade mina farhågor för mor och hon sa bara åt mig att leta upp adressen till Kungsängen för de har tydligen rea. Strävade emot och sa att jag vägrar sätta min fot där ensam, tog för tusan en evighet innan jag insåg att det hette KungSängen och inte KungsÄngen. No way Jose att jag beträder den lokalen ensam. 

Satte uppe halva natten och sökte min framtid och slutade upp i fosterställning under täcket med vånda inför vad som komma skall. Mitt försök i att finna något och bilda ordning i framtidskaoset resulterade i för lite sömn och ett tröttsamt huvudinnehåll. Gick ut på en promenad i naturen på jakt efter den energi som blev en bristvara under dagen. När man finner fotspår mitt ute i skogen undrar man vad den personen hade för ärende där ute i ingenstans och jag måste stanna ett tag och begrunda varför fotspåren helt plötsligt upphör och vart började de från första början. Gillar att se välbekanta saker som granbarr, älgspår och harpluttar, gillar inte när Moder Natur lurar till det på det  viset, känner mig bedragen.  

Frisk luft alstrade hur som helst fram tillräckligt mycket energi för att orka med att ladda ner The Sims 2. Suttit och spelat ett tag och måste medge att trean är oslagbar och orginalspelet är bättre än tvåan. Ägde under min barndom majoriteten av de extension packs som fanns till The Sims 1, hade en lycklig barndom med syskon, djur och The Sims.