isabellemarienilsson

Blåsten river tag i husväggarna och det skulle sitta fint att dela säng just nu och få andas i takt. En heldag med Angelica igår har ändå gjort så mitt behov av socialtumgänge är i schack  och det är ypperliga saker som utbyts när vi slår oss samman. Vi stråkade vårvädret fram och njöt av sol i ansiktet och lerig mark under fötterna och det går inte annat än att bli förälska sig i naturen när man är bosatt på landet. Meteorologerna varslar om sol i helgen och jag vädrar promenader och naturvistelser.

Har börjat fundera över mitt svettflöde när jag tränar, under spinningen idag skapade jag en pöl av svett på golvet och blev blind av all salthaltig väta som rann i ögonen. Är snustorr som en öken under resterande tidpunkter på dygnet men när jag motionerar blir det som om en monsun drar över min kropp. Fram tills jag steg in i duschen och blaskade mig så ren så mitt skinn sved har jag lindrigt sagt sett ut som en dränkt katt tack vare detta besvär. Nu är  jag däremot len som en bebisstjärt och doftar som ett fång violer och är fortfarande ensam och i längtan efter min hjärtevän.

  
Fann en kärlekskrank katt på vår promenad, han 
skänktes både kel och kärlek och vi fick kärlek och 
dreggel som återbäring.