klockan strax efter sju
Vände och vred på mig i täcket inatt tills jag var så invirad att jag mumifierades. Omfamnade sedan mitt sömnproblem med öppna armar och fastnade för en dokumentär om annorlunda barn klockan halv tre på natten. Fick glädjerus i kroppen av Seth från Nya Zeeland som var dvärg och 30 cm kortare än sina classmates men ingen brydde sig om hans uppenbara defekt. Ville ta mig igenom rutan när programledaren bad hans klasskompis beskriva Seth och uppenbart fiskade efter en icebreaker för att prata om hans avsaknad av centimeter. Gullegossen svarar då, utan att blinka, "Seth har blåa ögon och sen har han ljust hår". Smällde av där jag låg i min mumifiering och fick åter hopp om mänskligheten och dess inre godhet som det talas om.
Vaknade upp och kände mig hjälplös och svag så jag återvände till sängen efter frukost. Fanns dock ingen tid för självömkan eftersom Fredrik blir tjugo imorgon och det förväntas en present. Hatar att han alltid ger presenterna som pricker rätt och känner rent missnöje över min present. Hatar att han även att han slår in paket bättre än mig, tar ifrån mig den lilla gnutta kvinnlighet jag har här i livet. Tidsrapporteringen för nuläget lyder alltså som följande, hostar upp min lungor, har en dålig present, det är så halt ute att man inte kan köra bil normalt och jag har mensmage, känner mig med andra ord extra utsatt denna vecka.
