cumpleaños feliz
Kände mig så ensam och övergiven som det bara är möjligt att göra när man promenerandes på Götaälvs bron piskas av vinden och vet att man inte kommer få dela säng med sin andra halva på flera nätter. Saltet i såret är att man vet att det kommer svida mer den här gång än vad det vanligtvis gör. Blir nog aldrig riktigt bekväm med 200 kilometers avstånd och haj på det här med distansförhållande.
Hade en fin helg med födelsedagsfirande åt både höger och vänster. Fredagen bjöd på födelsedagsfirande i plural eftersom en större del av familjen Bergfeldt bestämde sig för att se dagens ljus i februari. På lördagen hade jag tingat Fredrik och vi beträdde mark som vi inte besökt sedan barnsben för att se om det fortfarande levde upp till de minnen som det efterlämnat. Även om det kändes som större delen av Universeum förändrats så var sig regnskogen sig lik, det förblir min favorit avdelning än idag. Inte ens stora hajar, dödliga spindlar eller människoätande ormar är lika facinerande som de ludna aporna där inne, mitt djurhjärta dansade iväg när jag vidrörde den ljuva appälsen. Var som i en trans efteråt och kommer leva på det ögonblicket hela månaden ut.
Efter att ha lekt runt i hela förmiddagen var energi en sådan bristvara att vi damp ner i säng och somnade i några timmar. Lagrade energi för att gå ut och äta mat på favoritstället och förberedda oss både mentalt och fysiskt för det frosseri som skulle infinna sig de närmaste timmarna. Att må väl och äta som om det inte fanns någon morgondag tärde även det på energin så väl hemma slutade vi upp på ett välbekant ställe - i sängen. Söndagen blev det tredje gången gillt för födelsedagsfirande och detta i studentstil, i en liten lägenhet med barnkalas tårta. Har alltså förtärt skamligt mycket denna helg, skulle kunna rullat hem till Töreboda på egen hand men valde att rulla hem med tåget istället.
