don't let the bedbugs bite
Vaknade upp av strålande sol och snöfall och eftersom det bokats in en träff med fröken Myrvik så kunde inte en torsdag börjat på ett mer gemytligt vis. Glömt bort hur 12 minus mot kinderna känns och hur iskalla vindar får ögonen att tåras och efter dryga milens promenad sökte vi skydd inomhus och fyllde på kistan med havrepannkakor. Eftermiddagen var tänkt att spenderas rusandes upp och ner i en pulkabacke men efter en analys av snön konstaterade vi att det inte var snö av den sorten man åker pulka i som befann sig på marken. Den andra anledningen var att pulkorna var spårlöst borta. Sörjer och oroas eftersom jag och min pulka har varit varandra trogna sedan jag var två år och den är i sådan där hård och rejäl plast som inte ger vika för något, sådana skatter tillverkas inte längre.
Så tanken på barnsligt nöje uteslöts och vi begav oss ut på promenad nr.2 och avverkade motionsspåret på fem kilometer. Vindbitna och rödrosiga stegade vi sedan in löparskor för att pröva sängar i syftet om att hitta någon som passar mig. Tycker hela sängsökandet är som en djungel och blir sönderstressad när någon frågar om jag behöver hjälp eftersom jag har noll koll på situationen. Förklarade mina farhågor för mor och hon sa bara åt mig att leta upp adressen till Kungsängen för de har tydligen rea. Strävade emot och sa att jag vägrar sätta min fot där ensam, tog för tusan en evighet innan jag insåg att det hette KungSängen och inte KungsÄngen. No way Jose att jag beträder den lokalen ensam. 
