isabellemarienilsson

Har funnit min akilleshäl och det är iform av väderlek. Låter regndroppar och gråmulen himmel dra ner mig till förbannelsen även om jag vet att det inte tjänar någonting till att påverkas av något som inte kan påverkas. Ett radioprogram förmedlade svaret på det jag länge anat och svaret lyder HSP - highly sensitive person och det kändes som att finna sig själv efter att lyssnat till det.

Ska alltså sluta grunna över varför jag alltid vecklar ut känslospröten maximalt och tillåter mig själv att ruskas runt av känslostormar. Har förklaringen till varför jag blir gråtmild om våren, hur hjärtat ibland krampar av barndomsminnen och varför jag känner så starkt för dofter. Får sanlösa lyckorus, dalar djupast ibland, får gåshud av tanken på sommar och känner så jävla mycket hela tiden.

Annars då? Jobbade igår och vill pussas idag.