isabellemarienilsson

Kom hem för ett tag sen efter en träff med Angelica. Lite spontant och oväntat satte vi oss på en bänk med fika och pratade och pratade och pratade. Sen pratade vi lite till. Som jag sagt förut, inte mycket slår än bästa kompis. Det spelar ingen roll om man inte setts på länge när man väl träffas så tar det två minuter och allt är som vanligt. Allt faller på plats. Ibland önskar jag att alla hade en bästavän, en vän som är som en klippa som man alltid kan luta sig mot, som lyssnar och förstår, ger och tar. Vi har vart bästisar i nära sex år, sex år kantade av många minnen. Och även om vi inte träffas lika mycket som förut, då gick vi trots allt i samma klass och va med varandra varje dag så vet jag fortfarande att hon är min bästavän. Om någon frågar mig när jag sover kan jag svara att Angelica Myrvik är min bästa vän, jag vet svaret utan att blinka en gång. Därför sörjer jag för dem som inte har den där vännen som man alltid kan ringa alltid kan lita på, som vet allt om en och lite till. Min bästavän vet allt om mig och jag vet allt om henne. Hon är den jag delar med mig av mitt liv med, hon är trots allt en stor del av mitt liv. Min bästavän och jag, vi har det bra. Och Angelica Myrvik du är min bästa vän och jag älskar dig och det vet du.