isabellemarienilsson

Drömmar. Helt enkelt drömmar. En man med drömmar är aldrig tom. Sanningen kunde inte vara enklare. Drömmarna är det som tar oss framåt. Vi drömmer, siktar och rör oss framåt. 

När man är ung drömmer man om att bli äldre och när du väl är äldre drömmer man sig tillbaka till de unga åren. Utan drömmar är vi tomma, vi behöver dem för att inte tappa hoppet. Mina drömmar kanske inte verkar viktiga eller stora för någon annan, men för mig kan den minsta dröm ha den största betydelsen. Och även om många säkert tänker att drömmar ger ingenting, du blir inte klokare av att sitta och drömma. Det är då jag tänker att det är de människor som behöver drömmarna mest. Det är de som har tappat hoppet om framtiden. Framtiden är skrämmande. Vårat förflutna har vi som ett facit i handen, det förflutna som styr över våran framtid. Framtiden som vi helt inte har som facit i handen, utan det är mer som en bok med tomma blad i väntan på att fyllas. Men man kan ändå inte fylla den boken för så fort den fylls hör det till det förgågna. Framtiden handlar om det vi har framför oss, det kan handla om en sekund eller 10 år. Men det är när man känner rädsla som man behöver drömmar, tankar att klamra sig fast vid. Tankar som säger att allt ordnar sig, drömmar om att allt blir bra. Allt blir bra, ge det bara tid. Och under tiden släpp inte drömmen, den tar dig framåt och ger dig hopp. Och hoppet är trots allt det sista som överger människan.