att tala inför döva öron

Det är inte okej att ens så kallade syster skiter i att hämta en vid tåget, dum i huvudet eller ren och skär ondska kallar jag henne. Lyssnar gör hon iaf inte. Jag tippar på adoption angånde hur hon fick bära släkt namnet Nilsson. Det är mer okej att Louise kan skjutsa hem mig, som en räddare i nöden. Ganska skönt att man har sin mors sympati när man kommer hem också. Som min mor sa: "Gud vad snällt av dem att skjutsa hem dig". Jag instämmer,  skönt att någon ställer upp och bryr sig om mitt välmående. Jag bugar så jävla djupt av tacksamhet att jag slår huvudet i marken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0