isabellemarienilsson

Sak som måste berättas innan jag pluggar, är att Svea, våran katt har hittat hem efter 3 månader på vift. Pappa ringde och berättade och jag tjöt så att tårarna rann hejdlöst, blödig? Jo men det vet ni redan. Kommer inte ihåg hur många gånger jag stannade cykeln på väg till jobbet i sommras när jag såg en orangekatt och gick för att se om det var hon. Dock var det aldrig Svea och tillslut slutade jag se efter, men hon hittade tillslut hem. Bättre sent än aldrig. Så nu ligger hon här bredvid mig i sängen, kommer upp och kliver på tangentbordet då och då och kräver uppmärksamhet och allt är precis som vanligt.

Fin historia, lättat på hjärtat och nu kan jag börja mitt pluggelipluggande. Hejssvejs igen.