isabellemarienilsson

För första gången sedan i onsdags befinner jag mig mellan hemmets fyra väggar. Mitt rum är precis lika halvstädat som det var när jag lämnade det och på något sätt är det skönt att vara hemma, men vardagen kliver på igen. Det är slut på att vara uppe till halv åtta och se solen stiga upp samtidigt som man kryper ner i en famn, gå på isen en solig dag och bli frostbiten, bjuda vänner på fesligheter och dansa tills fötterna säger till, äta frukost på balkongen en solig dag och känna hur det värmer en aning, bara vakna och vara hela dagen utan tvång eller avsikter.

Så snabbt som det tog slut räknar man ner till nästa lov, väntar på studiedagar, väntar på milstolpar i själva väntandet och väntar in våren. Det kanske är skönt med lite rutiner igen, annars hade det bara blivit ett fasligt massa väntande.