thank god I dodged the bullet

Jag försvann varken i havet eller kraschade i något flygolycka, men i samband med resan både försvann och kraschade en del av både mitt liv och det jag skulle våga kalla min vardag. Det sägs att det som inte dödar en härdar en och gör en enbart starkare, än så länge kan jag inte svara på om jag blivit varken starkare eller mer härdad men jag vet att livet går vidare och att man ska vara oerhört tacksam för det som livet givit en.

Trots de olustiga omständigheterna har den senaste tiden även varit den roligaste i mitt liv. Jag fick springa ut i min vita klänning, dansa tills mina fötter gjorde ont och känna mig som en prinsessa på balen. Sedan dess har sommaren rullat på med jobb, vänner och för lite sol, men det hör den svenska sommaren till. Men nu var det kanske dags att ta tag i detta igen, se hur länge det varar innan jag bryter upp nästa gång.

Våran strand där vi spenderade dagarna tillsammans med alla pensionärer

Klagade inte på att byta ut regninga Sverige mot soliga Spanien
 
Utsikten vid slottet var inget att klaga på heller

Vi åt frukost i solsken och värme medan andra gick i skolan

Jag älskar dig <3

Nuestra casa

Innanför slottsmurarna var det hur mysigt som helst att bara strosa runt,
det var som en labyrint av gångar och trappor

En del gator var extremt smala

Vamos a la supermercado

Stoppade upp gångtrafiken på trottoaren för att ta kortet.
Leende gamlingar gav oss lyckoönskningar på spanska och tyckte det
var kul med ungdomskärlek.
 
Bondade med kvinnan i godisbutiken som enbart kunde spanska
och pratade i 140km/h

Fredrik imponerades av pizzakassen

Åt våran middag på stranden den sista kvällen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0