gryningspyromanen

Spelar ingen roll åt vilket håll man går, man möts alltid av motvind. Men solen skiner, fåglarna kvittrar och marken är sopad, så det känns ändå som medvind. Annars levererar mina morgonar motvind i form av att visa olust mot mig. Men idag vände det och efter skolan smekte solen mig och jag blev fräknig.

Inlämningar ska lämnas in hit och dit och cvn lämnas ut hit och dit. Att man ska martera sig själv med att dela ut dessa evinilliga lappar och känna sig dum på kuppen. Förhoppningsvis får jag le tillbaka till detta i sommar, då jag i följeslage med ett jobb inte är en arbetslös stackare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0