isabellemarienilsson

Blev bortglömd av min egen far igår. Stod i snön och frös i skinnjacka och efter 25 minuter kommer räddaren på räls i form av uppvärmda SJ-kupeer påväg mot Skövde. Påväg genom stan i all hast reagerar jag på att skyltdockorna i ett skyltfönster såg synnerligen verkliga ut, föga förvånad visar det sig vara två killar som agerar just skyltdockor. Så efter att skränat och dånat mot glasrutan går dessa två mig hack i häl och varje gång jag vänder mig om intar de en skyltdocke-pose. Jag kan inte sluta skratta, någon lam försvarsmekaniskm från min sida och tillslut börjar de också skratta och deras tidsfördiv upphör. Det är ju skrivet i sten att sånt inträffar när man är ensam.

Efter att förföljts av både böter, raderade redovisningar och andra otrevligheter föregående vecka slutade den upp på ett synnerligen bättre och roligare sätt. Fick även McFlurry med extra oreo. Så mycket extra att det istället blev oreo med McFlurry. Först gråter man och sen vänder det.