22 oktober
Kom hem från kalas nyss, där kusinen fyllde hela 10 år. Minns fortfarande när jag såg honom första gången, han var rosaskär och jag tyckte att hans namn var bland det mest frånstötande man kunde döpa ett barn till. Nio år gammal hade jag inte så mycket att säga till om, jag teg och tänkte att han kanske växer ifrån det. Tio år senare ser han inte längre ut som en råttbebis och det är väll skönt, skulle va jäkligt jobbigt att vistas bland folk med honom om fallet var så. Men innan släkten gjorde entré hade det hållts barnkalas och jag trodde att det skulle finnas tårta när vi anlände. Smäll på fingrarna fick jag när det serverades riktig mat. Skulle tusan kommit några timmar tidigare och våldgästat barnkalaset, då fick man iallafall en godispåse innan man gick hem. Ikväll gick jag bara hem med snopen min och en missnöjd mage.
Men kvällen blir ljusare även om det blir mörkare ute. Vid tio ska jag hämta upp min kärlek som anländer med tåget från Göteborg. Det fina med distansförhållanden är när det inte längre än någon distans som skiljer en åt och det känns i hela kroppen att all väntan har varit värt det.
