säg mjau till livet

Har träningsvärk i bröstmusklerna sen igår, om det var gymmandet eller att jag satt upp på hästryggen vet jag inte. Visserligen fortskred jag bara i skritt på pållen men det var barbacka och jag höll mig fast i både man och tyglar med en mild dödsångest. Jag skulle inte påstå att jag är rädd för hästar men har en avsevärd respekt för dem och tycker de är jobbiga varelser som inte går att förutspå. Väl hemma slutade det upp med att vi bakade bullar vilket bidrog till att jag fick bullar tillslut och kärlek det får jag på fredag.

Har hunnit ringa viktigt telefonsamtal och återigen frambringas någon form av ångest i mitt liv. Jag hatar att ringa formella samtal, även om jag vet att de bara varar i ungefär fem minuter måste jag köra någon sorts pepp-ritual innan jag lyfter luren och denna gång tror jag att jag till och med körde någon slags röstuppvärmning innan. Slog även ett samtal i all hast till Angelica, samtalet grundades på att jag är i behov av en skrivare och trodde att hon ägde en. Det gjorde hon, men det saknades patroner, alltså samma sits som här i huset. Men biblioteket ska tydligen ha en som allmänheten får bruka och då kan jag skriva ut mitt älskvärda CV och lämna det. Mitt och Angelicas samtal slutade i att hon följer med mig på diverse ärenden i byn och sen tar vi sällskap till katthemmet. Här jäklar ska det klappas övergivna, kärlekstörstande katter till händerna domnar bort.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0