Barndomen är en lycklig tid i efterhand

Lång dag och trött tjej som inte har inte satt sin fot i hemmet från kl. 7.15 tills 21.30. Åkte med till Skövde för att utföra ännu en jobbsak och för att besöka gymmets svettiga lokaler och röra lite på sidfläsket. Så jag har alltså puttrat lite bil i storstaden Skövde och önskar varje gång, vilket är en gång i kvartalet, att min körskolelärare ska få syn på mig när jag kommer körandes. Detta har aldrig hänt. Vi ses alltid till fots, stackarn tror väll att mitt körkort rykt eller att jag blivit miljövän av det slag att jag hatar avgaser och andra saker som tär på vårat kära ozonlager och isblocken uppe i norr.

Förutom några timmars dagdrivande i Skövde har jag vaktat illbattingar. Följde med på vardagsbestyr i form av taekwondoträning. Under min timmes vistelse i en gympasal med utrustning i dvärgstorlek kom jag fram till:

1. Det finns mysfeta taekwondotränare. Trodde alla var utrustade med en puckelpist på magen.
2. Barn blir allt tjockare i dagens samhälle. Minns inte speciellt många övergödda ungar från min barndom.
3. Känslan av olustighet och att vare en gigant infaller relativt snabbt när man placeras på en bänk längst väggen i en gympasal. Speciellt om salen är designad för förskolebarn, känslan av att vara en elefant i en porslinsbutik är oundviklig.

Annars överlevde jag denna till synes händelserika dag. Annan bra sak som inföll sig på en lill-lördag är att jag är kallad på arbetsintervju nästa vecka. Ka- ching!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0