sure thing
Efter att ha upplevt bilkaos och parkeringkaos inne i stan kändes det som hela världen var emot mig igår. Sneparkerade framför en polis och ville dö över att jag inte fick upp dörren för att parkeringen var för trång. Hur fasen fick jag egentligen tillstånd till att framför en bil ensam undrar jag emellanåt. Efter att ha släpat min halsduk i marken utan att ha märkt det infann sig känslan av att vilja peka finger åt hela omvärlden och lägga sig ner och gråta. Vetskapen om att man ska på gruppintervju om några minuter får en då att känna sig helt euforisk och salig inombord.
Tur att man har någon slags självdisciplin och kan rycka sig själv i kragen när det krisar. Kort och gott gick intervjun bra och jag är vidare till den individuella intervjun. Kommer bli specialist på att intervjuas och att framställa mig själv i goda dagar. Kan behövas sen när jag blir supermegakänd och kommer grillas av hela vida världen, man måste ju palla trycket då. Vill ju inte sluta upp som Britney Spears.
