uppsats om en hund

Mitt hjärta, min fyrbente vän, mitt livs smycke har fått en underlig knöl på magen och det florerar rykten om både mjälten som spökar och cancer. Med åldern kommer sjukdomar påminner mor mig om, ett förmildrande sätt att säga till mig att vi alla inte kan leva föralltid. 

Var nio år gammal när jag hade skrapat ihop tillräckligt med kapital för att köpa en hund. Bilade ner till Skåne och med mig hem fick jag ett litet knyte, inte större än en handflata och sedan dess har det varit vi genom åren som passerat. Trogen som hon är följer hon mig likt en skugga, varje morgon sitter hon på en stol bredvid mig vid frukosten, på dagarna är hon alltid vid min sida, på kvällarna väntar hon tills jag är klar med kvällrutinerna innan hon hoppar upp i sängen och där somnar hon tätt intill mig kropp. 

Nog har hon börjat bli lite ringrostig den senaste tiden och ögonen lite grumliga, men det finns fortfarande krut kvar i det gamle skrället. Så än kastar vi inte in handduken, för vi har många varv kvar tillsammans i livets karusell, min gamle vän och jag.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0