isabellemarienilsson

Sömndrucken på tågen hem ifrån Göteborg fick jag den älskade funktionen gratis-sms att fungera, euforoisk ville jag kyssa min mobil men sansade mig när jag insåg vilken gigantisk smittohärda den är. Att kyssa en mobil är som att spela på ett gigantiskt herpes lotteri.

Var i Göteborg för att säga adjö till mannen min som åker till Alperna och det känns som jag precis fått tillbaka honom igen efter en månad och nu skiljs vi återigen åt i två veckor. Tillvaron är orättvist ibland. Får väll ägna en tankegång åt dem som inte har någon att snörpa samman benen med om nätterna och tänka att de har det nog värre. Kanske mår lite bättra inombords då om jag tänker på andras elände. Kan börja tänka på de stackars barnen i Afrika som inte har mat i magen utan bara mask och de arma isbjörnarna vars is smälter bort. Ska inte börja tänka på varken barnen eller isbjörnarna för då drabbas jag av dåligt samvete och ska börja volontärarbeta och inser att det kostar runt 30 000 kr. Blir iriterad över samhället som begär att man ska ha en tjock plånbok för att hjälpa och mina visioner som rättvisekämpe upplöses. Räddade faktiskt en katt från ett katthem, lever på det ett tag till.