once upon a time we burned bright
Har sällan problem med varken min hälsa eller min kropp, men när det väl börjar knaka i fogarna då kan det börja krackelera ordentligt. Har som liten lärt mig att inte klaga över småsaker, har tagit detta till en sådan nivå att mina föräldrar skämtar om att "när Isabelle säger aj då får man åka in till doktorn". Nu var det nackens tur att ställa till ofog och det gick så långt att jag och Myrvik bestämde oss för att söka oss till professionell hjälp.
Vi avlade inte något besök hos en kvinna med varma stenar, eller blev till levande nåldynor, eller besökte en man med kosmiska, helande krafter, utan vi knackade istället på hos hennes granne. Det förträffliga med Angelica i den kritiska situation som uppstod, var det faktum att hon är släkt med en upplaga av massöser och den ena är bosatt tvåhundra meter ifrån hennes bostad. Allt vi kom för var ett utlåtande ifall jag skulle dö eller fortsätta leva, men blev istället utelämnad på en massagebänk, knådad som en bulldeg och bugade djupast för den helt otippade behandlingen. Känns som närmare ett mirakel att kunna titta åt vänster och hålla huvudet upprätt idag, känns som en helt ny värld tagit vid framför mig.
