frånvaro

Flydde fältet och bosatte mig i ett somrigt Göteborg några dagar. Solen sken som om det inte fanns någon morgondag och det gick att gå med bara ben tills det ljusnade. Grillat på klipporna, legat på rygg och tittat på en blå himmel i Slottsskogen, tagit båten ut på Skärgården, strosat på stan och åtit thaimat i gräset, utgång en sommarljummen kväll, avlagt ett kvällsbesök på IKEA för att fynda småprylar och äta förmånlig glass, fått sova och andas i takt med min hjärtevän, det är vad mina senaste dagar har bestått av.  Ville bara suga i mig allt och aldrig släppa taget om det. Kanske samlar känslan av sommar och stoppar den i en låda och tar fram den när jag vill känna något extra.   

Plockat upp min packning och hivat ner den i tvättmaskinen och gjorde detsamma med sängkläderna. Efter en vecka med ohämnat sällskap av mitt hjärta känner jag ett sting av saknad i bröstet, en övergivenhet som jag trodde jag lämnat bakom mig långt tillbaka i vår kärleksresa. Men nej, känner mig ömklig, vill omfamnas och inser att en veckas sällskap inte var tillräckligt. 

Ska ta mig tillbaka till vardagen, har hämtat ut mitt arbetsschema, ska iväg på ett träningspass, ska acceptera att vädret inte längre kommer vara oklanderligt denna vecka och att jag vaknar upp ensam, allt är lite som ett slag i ansiktet.




















Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0