fallgropen
Värmde min hjärtegrop, dansade till musik jag inte minns, promenderade på stadens gator, låg med huvudet i hans knä och tittade på film, mådde bra och hade det bra. Packade ner mina tillhörigheter och min livsgnista och åkte hem. Alla dessa dagar och veckor som man väntar, att inte riktigt veta när man ses igen. Allt man vet är att man skiljs åt efter en natt eller två, och att det gör lika förbannat ont inombords varje gång. Man vill inget hellre än att dela vardagen, inte låta vardagen vara det som håller en isär.
Jag vet att tiden kommer gå, det gör den oavsett vad. Och jag räknar neråt, längtar och drömmer. Tills dess kommer jag tillåta mig att sörja det efterlängtade, snyfta i kudden och längta tills nästa gång. Tillslut är vi där och då slipper vi planera allt, tidsbestämma livet och längtan kommer vara värt det.
