fjortonde
Vaknade när det fortfarande var mörkt ute och trodde att det var juletider. Hjärtat panikskenade eftersom fönstret saknade en julstjärna, låg och hyperventlierade tills jag insåg att det bara är september. Drömde att det var snö ute inatt, nynnade på en julsång när jag körde bil och blev sentimental när jag åt en pepparkaka igår. Är så fäst vi julen att det känns som vi är ett, om det var möjligt hade jag gift mig med den.
Utöver årstidsvillervalla jobbar jag ihop sparkapital och motionerar min kropp och mitt sinne. Har fiskat upp mig själv ur eländet och allt känns som det är på plats. Kan vara den eviga längtan som är slut, tanken på att jag får träffa mitt motstycke som gör att allt känns så rätt. Packar väskan min och förbereder hjärtat mitt på att fyllas med efterlängtad kärlek några dagar.
Kommentarer
Trackback
