isabellemarienilsson

Slog mig samman med fröken Myrvik sedan igår. Vi samspråkade över kaffe och egengjorda semlor, luftade morrhåren i vinterluften, badade bastu och delade säng. När vi vaknar yttrar vi aldrig ett "god morgon", vi börjar bara prata som om samtalet innan vi somnade aldrig tystnade, så har det alltid varit. I och med att jag flyttar var detta nog sista gången vi umgick i våra föräldrahem, den insikten slog oss i ansiktet och helt plötsligt blev det sorgligt, som slutet på en era. Vi är inte barn längre som cyklar till varandra, vi är inte tonåringar som pratar bort hela natten, vi blir vuxna och vi flyttar.

 

Om en stund kommer min hjärtevän hit, vi har ting som måste planeras. Imorgon packar vi ihop och jag lämnar mitt hem, imorgon går flyttbilen mot det nya och spännande, det bär av mot våran lägenhet. Vi blir sambos och att sova med honom varje natt blir ett löfte och är inte en avlägsen önskan längre.